Förstår inte vad som händer med mitt liv nu.
jag borde må bra, jag har vänner som bryr sig om mig och allt sådant.
men ändå har ja hamnat i någon slags depretion, jag som aldrig brukar må så.
men just nu gör ja de. vet inte vad de kan bero på .
vet inte om de är någon slags press jag känner överlag.
folk som pressar en,
- gör si, gör så. men Emma du ska inte göra så , du kan inte göra så, gör såhär ist.

men om ja inte vill göra som du/dom säger.
jag vill bara vara mej själv, och sluta känna press.
jag borde veta vad som är bäst för mig själv och vill inte att andra ska tala om det för mig.

känner bara att jag gör fel, vad jag än gör.
jag försöker finnas där för andra, men aldrig för mig själv.
kanske är därför jag mår så jävla dåligt nu.
tänker alldelens för mkt, på saker som hänt förr, på sakar som kanske kommer hända iframtiden.
vill bara försvinna från denna håla ett tag.
just nu känns de som att ingen förstår mig, som att jag är ensamast i världen.

jag vet att ja kanske ser ut att må så jävla bra på utsidan, men insidan då? den som räknas egentligen?
jag är inte hård som sten, jag klarar inte allt, även om jag skulle vilja de ibland..

Känner att de är en pusselbit i mitt liv som saknas,
eller de kanske är flera..

Jag vill bara må bra.
men de är aldrig någon som tror på mig när ja säger att ja mår dåligt, folk tar de med en klackspark och tänker,
- men hon klarar de där, hon är så stark.

MEN DE ÄR JAG INTE!
om jag bara fick, om jag bara kunde.